ADHD-utredning i Sverige 2025: Vägar, utmaningar och nya möjligheter för vården

Hur ADHD-utredningar genomförs i Sverige: Från första remiss till diagnos och behandling

Att genomgå en ADHD-utredning i Sverige innebär en komplex process som kombinerar medicinsk expertis, psykologiska tester och sociala bedömningar. Utredningen börjar ofta med en remiss från vårdcentral eller elevhälsa, där läkare eller skolpersonal uppmärksammar svårigheter kopplade till koncentration, impulsivitet eller hyperaktivitet. Därefter följer en mer omfattande kartläggning hos specialistmottagningar inom psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri (BUP). Här samlas information genom intervjuer med individen, anhöriga och ibland även arbetsgivare eller lärare. Standardiserade tester används för att mäta kognitiva funktioner, arbetsminne och uppmärksamhet. Samtidigt görs en medicinsk genomgång för att utesluta andra orsaker, såsom depression, ångest eller neurologiska sjukdomar. Under 2025 märks en tydlig trend mot ökad digitalisering. Flera regioner erbjuder nu digitala screeningsverktyg och videobaserade samtal, vilket minskar väntetider och gör utredningen mer tillgänglig för personer i glesbygd. Trots dessa framsteg kvarstår dock stora variationer i tillgång och kvalitet mellan olika regioner. I vissa delar av landet kan väntetiden fortfarande vara över ett år, något som försvårar både skolgång och arbetsliv för den enskilde. Kritiken har därför växt mot att vården inte är jämlik. Samtidigt arbetar Socialstyrelsen och flera forskningsprojekt för att utveckla gemensamma riktlinjer och skapa mer enhetliga processer. ADHD-utredningen är alltså långt mer än en diagnos – det är ett verktyg för att förstå individens styrkor och svårigheter och för att kunna erbjuda rätt stöd. I takt med att behovet ökar blir det allt viktigare att balansera medicinska, pedagogiska och sociala perspektiv för att skapa en helhetsbild.

Utmaningar 2025: Långa köer, ojämlik vård och brist på resurser inom ADHD-utredningar

Trots ökad medvetenhet om ADHD är utmaningarna 2025 många. En av de största är väntetiderna. Statistik visar att tusentals barn, ungdomar och vuxna står i kö för en utredning, vilket skapar frustration och fördröjer möjligheten till rätt stöd. Långa köer leder ofta till att skolresultat försämras, arbetsförmåga minskar och den psykiska ohälsan förvärras. En annan utmaning är bristen på utbildad personal. Psykologer och läkare med specialkompetens inom neuropsykiatri är en bristvara, särskilt utanför storstäderna. Detta bidrar till att skillnaderna mellan regionerna ökar – i vissa regioner erbjuds snabba och heltäckande utredningar, medan andra saknar resurser för att möta behoven. Jämlikheten i vården blir därmed en central fråga. En ytterligare svårighet är att ADHD ofta förekommer tillsammans med andra diagnoser, exempelvis autism, depression eller ångest. Detta gör utredningen mer komplex och kräver samarbete mellan flera olika professioner. Under 2025 har diskussionen intensifierats kring hur vården bättre kan samordnas och undvika att patienter faller mellan stolarna. Samtidigt finns oro över att digitala lösningar inte alltid är tillräckliga för komplexa fall – även om de snabbar upp processen för enklare behov. Ekonomiska aspekter spelar också in. ADHD-utredningar är resurskrävande, och regionerna har olika budgetprioriteringar. Vissa privata aktörer erbjuder snabbare utredningar mot egenavgift, men detta väcker frågor om likvärdighet och rättvisa. På samhällsnivå innebär försenade eller felaktiga diagnoser ökade kostnader för skolor, arbetsplatser och socialtjänst. Utmaningen ligger därför inte bara i att korta köerna, utan i att skapa hållbara system som klarar av att möta framtidens behov. Diskussionen om jämlik tillgång, kvalitetssäkring och långsiktig planering är därför mer aktuell än någonsin.

Framtidens möjligheter: Digitala verktyg, nya riktlinjer och bättre stöd för personer med ADHD

Trots de tydliga utmaningarna finns också ljusglimtar och möjligheter. Under 2025 växer användningen av digitala lösningar snabbt. AI-baserade screeningsverktyg kan ge tidiga indikationer på ADHD, vilket hjälper vården att prioritera och rikta resurser mer effektivt. Videomöten gör att fler kan delta i utredningen oavsett var de bor, och digital journalföring stärker samarbetet mellan olika vårdinstanser. Socialstyrelsen har också påbörjat arbete med nya nationella riktlinjer för ADHD-utredningar. Syftet är att skapa en mer enhetlig vård, där alla patienter – oavsett region – får samma möjlighet till korrekt diagnos och behandling. Det diskuteras även om skolor och arbetsgivare ska involveras mer systematiskt i processen för att säkra långsiktigt stöd. Ett annat hoppfullt område är ökad forskning kring könsskillnader. Fler studier visar att flickor och kvinnor ofta får diagnos senare än pojkar, trots tydliga symtom. Genom bättre kunskap och anpassade verktyg kan vården bli mer rättvis. Dessutom växer samarbetet mellan offentlig och privat sektor. Vissa regioner tecknar avtal med privata aktörer för att korta köerna, medan andra satsar på pilotprojekt där digitala vårdkedjor testas. Möjligheten att kombinera teknik, forskning och nya arbetssätt ger förutsättningar för en mer flexibel vård. Framåt handlar det inte bara om att ge fler diagnoser snabbare, utan om att erbjuda rätt stöd i rätt tid – vare sig det handlar om medicinering, psykologisk behandling eller pedagogiska insatser. För individen kan en tidig och korrekt utredning innebära en vändpunkt: bättre självförståelse, ökad livskvalitet och större möjlighet att lyckas i skola och arbetsliv. Med rätt satsningar kan 2025 bli året då Sverige tar viktiga steg mot en mer jämlik, effektiv och framtidssäker ADHD-vård.